Min personliga blockad gentemot israeliska produkter har i princip pågått sedan jag övergav föräldrahemmet och fick full kontroll över inköpen. Det har blivit en vana att snabbt skanna av grönsaksdisken och utesluta förtryckargrönsaker i shoppingkorgen. Ända tills nu. De senaste veckorna har jag stött på patrull från två håll, dels från de kommersiella handlare som hellre ljuger för konsumenterna än att visa att de säljer blodsapelsiner, dels från 2-åringen som ser helt oförstående på mig i butiken när jag förklarar att den skimrande paprikan är moraliskt rutten och att det därför får bli morötter som middagssnacks.
Till de förstnämnda vill jag bara säga: Vet hut! Bara för att ni inte tagit ställning och sätter förtjänsten före allt så ska inte detta drabba konsumenterna. För mig är det likställt med att ljuga om kött för en vegetarian eller om fläskkött för en muslim. Nu är det tydlighet som gäller så kanske ni kan återfå mitt förtroende. När det gäller tvååringen så kommer jag nog maskera sanningen med att helt enkelt säga att grönsakerna är dåliga och att vi får handla paprika när det finns en frisk sådan. Dels ska ju tvååringen få ta egen ställning, dels är jag tveksam till om hans intellektuella nivå klarar av att ta in världspolitiken.
Till den riktiga boven i dramat, Israel, vill jag bara säga SKAMLIGT. Behandla andra som du själv vill bli behandlad, är tänkvärda ord i sammanhanget som israelerna kanske ska ta ställning till.
Hur många kartonger med prylar kan man samla på sig egentligen? Efter att ha rensat lägenheten och det överfulla källarförrådet så blev det totalt tre kartongen till Röda Korset, och sex(!) kartonger med prylar som ska avyttras på Tradera eller Blocket.
Att göra sig av med prylar är känns väldigt 2009, tänk finanskris och ekologi. Det är nog bara det Obama som är hetare. Dessutom kan man besöka alla kommande sommarloppisar och Auktioner utan att ha dåligt samvete.
Jag älskar mitt Konsum, det är litet, stökigt och med mycket hjärta. Personalen går gärna loss i det interna annonssystemet, vilket resulterar i kreativa säljbudskap som:
“Kom och köp konserverad gröt!”
“No, we have no poison-bananas” eller varför inte
“Sugen på nåt gott? Prinskorv till kvällsmat!”
För länge sedan slutade de sälja giftbananer och ekomaten får alltid bästa hyllplatsen. Men nu har de överträffat sig själva, i centrala Stockholm kan man nu på lilla Konsum köpa renskinn tillsammans med mjölken, helt galet underbart. Butiker som mitt lilla Konsum får kostym-ICA att framstå som en blekfet, trött Teliatjänsteman.
Länge leve köpmannaivern i kooperativet: säljtaktiska budskap för rättvisa och ekologiska produkter och så en ren på toppen!
Att betala räkningar burkar ta emot något enormt, inte bara för att det är tråkigt att se hur fort cashen förvinner från kontot. Det är även en spark i skrevet rent användarmässigt att använda digipassen eller vad den fula dosan nu kallas. Så här går det till hos min bank.
Så skapar du en signatur(what?)
Starta digipassen genom att trycka på pilen (ok, inte så svårt)
Tryck in din fyrsiffriga pinkod. Appli visas i fönstret. (pinkod förstår jag, men Appli? vad fan är det?)
Tryck på 3. Siffran 1 visas i fönstret. (Wtf)
Mata in siffrorna XXXXXX och håll ner pilen tills siffran 2 visas. (Vad jag än har gjort er för ont så ber jag om ursäkt)
Mata in totalbeloppet XXXX och hål ner pilen tills signaturen visas (6 siffror.) Signaturen visas i 30 sekunder (Förlåt, snälla?)
Fyll i signaturen i fältet ovan och klicka på Godkänn.
Jag undrar vad är det för människor som kissar i de offentliga duscharna? Det spelar ingen roll om det är duschar på risiga badhus eller lyxiga spa-inrättningar. Det stinker gubbpiss så fort man kommer i närheten av en offentlig dusch (det kan vara tantpiss också, men det tvivlar jag på). Visst går alla rör ihop till slut och så, men det är fortfarande inget giltigt skäl.
Här följer två råd till er som urinerar i duschen.
Vi har sålt vår lägenhet. Det var vidrigt för nerverna. Jag ville kräkas hela tiden. Men det gick vägen, ganska bra till och med. Efter ett par omtumlande dygn var vi nu på väg till mäklarens kontor för att slutföra affären. Och det var då jag kom på det. Vad händer om jag hatar köparen? Vad händer om den som lagt det högsta budet visar sig vara ovärdig vår älskade lägenhet? Kommer jag slita åt mig kontraktet och riva det i bitar? Skrika åt äkta maken att över min döda kropp att jag säljer till denna person?
Det var då jag insåg att det borde finnas regler och förhållningssätt för köpare av bostäder. Grunden är enkel.
1. Var tyst om du inte tänker komplimentera säljaren för den fantastiska bostaden och förklara hur utvald du känner dig som ska få bo där.
2. Ifrågasätt inte tapetval, lösningar i badrummet eller val av köksluckor
3. Säg inte: Vi behöver ju få tillgång till bostaden minst en månad innan vi ska flytta in så vi hinner renovera den till en dräglig boendenivå (det sa visst jag till säljaren när vi köpte vår lägenhet)
4. Berätta inte om alla förändringar som du ska genomföra i bostaden
5. Säg inte vilket kap du tycker du har gjort som köpt den till det låga priset, låtsas åtminstone att det svidit ordentligt i plånboken
Hur det gick för oss? Våra köpare var exemplariska, tillsammans strålade vi av nervös lättnad och lycka och skickade nervösa leenden över bordet. Komplimangerna satt på rätt ställen samtidigt som kråkorna kretades dit. Ett handslag och sedan var lägenheten inte vår längre. Och jag gläds med våra sympatiska köpare och är tacksam över att de behandlade oss skonsamt och nu får de göra vad fan de vill med stället.
Nu kan du verka smart och påläst på nästa fest när Jean-Marie Gustave Le Clézio kommer på tal, tack vare Henrik Langes sammanfattning av Afrikanen i serieformat.
2007 släpptes Henrik Langes bok 80 romaner för dig som har bråttom. I Boken sammanfattas bland annat Da Vinci-koden, Mörkrets Hjärta, Flugornas Herre, Bibeln, Bröderna Lejonhjärta, Röda Rummet, Den gamle och havet, Lasermannen, God Natt Alfons Åberg, Fru Björks öden och äventyr, Odyssén och Sagan om Ringen. Ett måste för alla som inte får tiden att räcka till.
Just nu är världen inte som den tidigare varit. I öst privatiserar Putin för fulla muggar, och i cowboy-landet förstatligas allt som tidigare som stod för kapitalism med stort k. Bush och Hugo Chávez är nog kompisar på Facebook.
Här hemma är det inte mycket bättre. Moderaterna ett arbetarparti, bilmärket Skoda annonserar i Dagens industri och Riksbanken sänker räntan trots att inflationsmålet inte hålls.
Trots alla konstigheter i världen så vet man att höstförkylningar kommer som ett spam i sin inkorg varje höst.
Vanligtvis går eller cyklar jag till jobbet, men om det regnar eller om jag är bakis så blir det buss nr 76 (Sofo-bussen). En spaning som jag har gjort på bussen är hur creddiga alla Sofo-ungar är. Inte nog med att de har dyrare frisyrer än jag, de utstrålar mer självförtroende. Men det kanske beror på all latte som de har fått i sig när de ammades?
För några veckor sedan tog och bussen till jobbet och vid första hållplatsen ökade decibellnivån med gissningsvis 200% när en skolklass med åttaåringar stormade bussen. Två flickor säger åt mig att hoppa in så de får plats bredvid mig. Jag pressar in mig mot rutan och imponeras att de vågar ta för sig.
Efter några minuter burrar det i min jackficka så jag plockar upp telefonen för att kolla sms. När småflickorna får se min telefon säger den ena:
“Min mamma har haft samma telefon som du”.
“Aha, visst är den bra” svarar jag lite käckt
“Nä, den är kass!”
…
Vad svarar man på det? Jag blev så paff så jag tittade ut ur rutan resten av resan.
Men nu är jag är jag rustad med en sprillans iPhone så nu vågar jag åka buss igen. Men jag kommer nog få höra “tjena farfar!” ändå.
En spaning som jag har gjort nyligen är att alla vänner helt plötsligt börjat äta grovt bröd med namn som “Kärleksgrovis”, “Må bra” och liknande töntiga namn. När man sedan konfronterar sina vänner som börjat äta “Dinkeldrömmar”, så får man till svar att de alltid gillat grovt bröd. Bullshit! Jag har känt dig hela livet och du har hyllat överdelen på frallor så länge jag kan minnas, så sluta ljug för dig själv.
Visst smaken kan förändras, men inte över natten som du fyller 30 år, och varför inte bara göra ett bröd som heter “Hej hej! Jag har fyllt 30″?
Nu är det några få månader kvar tills jag fyller 30 så det lär väl visa sig om min arm kommer att dras till de bruna bröden i butiken. Tills dess kommer jag njuta av fiberfritt bröd så ofta jag kan.
Just nu känns ekonomin lika ad hoc som en omgång i Finans. Och kvällspressen har hängt på. Helt plötsligt så har dokusåpakändisar bytts ut mot domedagsprofetior. Inte underligt att det kommer att bli en kris. För visst är det allvarligt och läget kommer att bli värre ärligt talat för gemene man så har Lehman Brothers kollaps inte haft så stora konsekvenser i den egna ekonomin. Bolånen har långsamt blivit dyrare, det har inte gått över en vecka. Och nu säger ju dessutom alla kännare att sänkningar är att vänta. Så än kan gröten vänta, möjligtvis att champagnen får bytas mot Vino Tinto. Visst kommer det finnas de som förköpt sig men då har de kanske varit för riskbenägna. För än är vi inte uppe på 90-talets räntenivåer.
Nej jag tycker att det mer än något annat speglar det dagens informationsflöde. Att lågkonjunkturen var på väg var ingen nyhet men det enorma utbudet av informationskällor som helt plötsligt fokuserar på en och samma sak ger verkligen effekt. Helt plötsligt blir alla ekonomireportrar samtidigt som de ska sälja lösnummer. Rådet till gemeneman borde väl istället vara, sitt lugnt i båten och fokusera på klimathotet istället. Att bankerna varit övermodiga kommer självklart påverka oss alla men det är dumt att få panik och fövärra det hela.
Förra sommarens dassbok var Älskade pryl, en fantastisk bok som ger en bra överblick i det svenska samhällets omställning till masskommunikation och med det reklamens framväxt. Helt enkelt en bra insyn i reklam- och prylhistorien.
Ett kapitel som väckte mitt intresse mer än något annat var kapitlet om hemmafrun och den marknad som denna roll skapade. Denna roll som tillkom efter andra världskriget, i spåren av omställningen från bondesamhälle till industrisamhälle. När hushållen fick det bättre ställt så att det gick att försörja familjen på en inkomst så ansågs det att vara karl nog om man kunde låta frun finnas i hemmet om dagarna. Min erfarenhet av detta verkar delas av många i min generation. En bitterhet från mor- och farmödrar över det missade yrkeslivet. Och handen på hjärtat hur kul kan det var att gå hemma som en betjänt och se till att maten serveras på rätt sätt, på rätt klockslag. I och med detta tristessens tillstånd tillkom en helt ny leisureprodukter som lanserades mot denna målgrupp. En sådan produkt är Husmoderskalendern. Rekommenderas starkt att söka rätt på ett sådant ex bland stadens antikvariat.
I spåren av denna ökade kommunikation växte även reklambranschen. Denna bransch som av många, inte minst branschen själv, betraktas som en proaktiv, trendmedveten bransch.
Döm om min förvåning när jag bytte från kundsidan till byråsidan och redan första veckan fick boken Roffe och andra kvinnliga förebilder stucken i handen av en kvinnlig kollega. Pliktskyldigt läste jag boken och tänkte ja den här är väl skriven på femtiotalet. För trots att jag jobbat i mansdominerade branscher har jag aldrig upplevt att män förfördelats framför mig. Istället har jag känt stolthet över hur långt vårt land kommit i arbetet mot ett jämställt samhälle. Men det hade visst den bransch som anser sig stå för att driva trender missat. Nyligen var det branschfest. Den digitala delen hade branschskiva, det resulterade i 94 män och 5 kvinnor varav den ena kvinnan var företagets receptionist. Jag som trodde Svenska kyrkan var reaktionär i synen på kvinnliga medarbetare, vad fel jag hade. Eller har jag missat något trendspan?
Jag brukar betrakta mig som en lat feminist. Tack vare tidigare generationers starka kvinnor kan jag som 70-talist rida på en smärtfri våg. Förbättringar sker hela tiden och ibland blir jag till och med förvirrade av allt genustänk som präglar prinsens dagis. Men hellre så än tvärtom. Och för de kvinnor som ändå ser till att ta plats i reklambranschen och därmed även kan bidra till att spegla konsumentsammansättning finns äntligen ett kvinnligt nätverk för att verka mot branschens patriarkala sammansättning. She Creatives of Sweden har på mindre än ett år vuxit sig till en spelare att räkna med. Att skapa ett kvinnligt nätverk 2007 kanske inte känns helt nytt, så där 10 år efter övriga branscher. Men va fan! Det är ju skönt att reklambranschen konsekvent håller på sin ställning som retrobransch, så jag säger bara Äntligen!
När det äntligen är helg vill man inte vara kvar i stan utan vill ut i skärgården eller besöka vänners lantställen och njuta av bad och grill eller svampplockning och fiske beroende på årstid. När helgen väl infinner sig så är det mer regel än undantag att regnet öser ner eller konstant molnigt. Det är i alla fall vad jag inbillar mig. Men efter att ha läst en artikel i DN om meteorologen Erica Thiderströms examensarbete så visar det sig att det inte bara är inbillning.
Efter att ha studerat temperaturen och nederbörden i flera svenska städer från 1700-talet och fram till idag kom Erica Thiderström fram till att det handlar om en temperaturförändring på -0,05 grader mellan vardag och helg. Det beror på att det finns fler partiklar i luften på vardagarna och utsläpp och avgaserna gör att värmen stiger och hindras från att försvinna.
Nästa sommar blir det inte semester under industrisemestern utan när bilköerna är som längst.
En av höstens svenska filmer heter Rallybrudar, den handlar tydligen om brudar på 60-talet som tyckte om att åka fort. På vår budgetlyxresa till Pfalz, handlade jag mitt i handlingen i av en annan skräckfilm, också med rally som tema. Jag har valt att kalla den Rallytorskar.
Den stora nackdelen med att flyga till Frankfurt Hahn har visat sig vara att flygplatsen ligger nära Nürnberger RIng. Så med på helgflyget, 6.25, så var det inte bara morgontrötta helgresenärer som gärna slumrade den korta flygturen. Nej, med på resan fanns även Benga, Kenta, Mange, Klarre och några till. De skulle ner och köra fort och sätta på horor. Som de också deklarerade tillräckligt högt för att kunna överrösta planets motorer så att alla skulle kunna höra dem. Kaffet fastnade i vrångstrupen samtidigt som öron krullade ihop sig i panikskydd. Jo minsann, som Benga, Kenta, Mange, Klarre och några till förklarade så skulle de äntligen få en egen helg med grabbarna och på kvällen lite sällskap från det lätta kavalleriet. Kärringarna hade de lämnat hemma, de tycker ju ändå bäst om att bläddra blus och shoppa handväskor.
Dessa män som kanske inte direkt utmärkte sig som några renässansmänniskor, syntes ändå vara helt vanliga 30-40 åriga män. Och som säkerligen hade fru och en bunt söta barn hemma skulle nu alltså roa sig på manligt vis. Stackars deras fruar, tänkte jag. Under tiden som jag körde hörlurarna allt längre in i hörselgångarna. Och så tänkte jag ända tills jag på måndagen läste Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars inlägg på Newsmill, Jämlikheten kväver oss! Ge oss tillbaka den riktige mannen!
Dessa båda kvinnors inlägg gav plötsligen ett perspektiv till Rallytorskarna. Det kanske är så deras fruar resonerar. Det kanske finns kvinnor som tycker att det är kittlande att bli beordrad att hämta bärs i kylen och sätta på sig något slampigt. Det kanske finns kvinnor som tycker det är bra att karlarna drar iväg som en buffelhord för bilåkning och Reeperbahnbesök.
Personligen tycker jag det är sorgligt att vi inte kommit längre i vår strävan mot ett jämställt samhälle. Och jag hoppas att Rallytorskarna och deras fruar inte får en alltför tongivande del i könsdebatten. Och jag hoppas att samhället finns där för deras barn att betala terapinotan.
Hösten har nu officiellt anlänt och för att klara mörkrets våtvarma omslag behövs lite helgmys. Vårt avlånga land erbjuder många mysiga weekendalternativ. Men varför bara tänka inom landets gränser, trots att det är klimatvidrigt så går det att komma ganska långt på några timmars flygning, och självklart kan man klimatkompensera. Dessutom blir kostnaden den samma.
Fördelen med Ryanair är att de flyger svintidigt och då får man ju en hel dag på plats. Så med en extra semesterdag kan helgen bli lång. Mitt tips blir därför att boka 6.25 flyget från Skavsta till Frankfurt Hahn, med öronproppar, ögonmask och bullerrensande hörlurar går det att sova på flyget. 8.30 landar du i Frankfurt Hahn och då är det bara att leta sig fram till hyrbilen. Därifrån går turen till Deidesheim i vindistriktet Pfalz, en timmes biltur söder om flygplatsen. I detta område görs fantastiska Rieslingviner som säljs till underpriser. Fördelen med Tyskland kontra Italien och Frankrike är att de förstått att göra sig tillgängliga för besökaren. De har därför vinprovningsställen längs stadsgatan som fyndigt kallas WeinStrasse. Istället för att stå i en skabbig ladugård så får man sitta vid vitklädda bord på bekväma stoppade stolar och prova sig igenom fantastiska sortiment.
Detta område har nämligen prisat ut sig genom att lansera halvtorra Rieslingviner över världen. Problemet med dessa viner är att de endast uppskattades av våra mormödrar. Nu när den målgruppen krympt betänkligt så har de svårt att lansera sig som kvalitetsvinhus med de torra Rieslingviner som de producerar. Och som är fantastiska. Så det hela har slutat i att de säljer sina viner långt under marknadsvärdet.
När du tröttnat på att sippa, gurgla och spotta så har det säkert blivit lunchdags. Då äts med fördel lunchen på Ketchauer Hof, som ligger i anslutning till vinhuset Basserman Jordan. Här fås rätter i stjärnklass till normalstockholmspriser och vinerna serveras för 3 Euro/glaset. Från och med årsskiftet så går det även att övernatta i anslutning till restaurangen. Andra bra vinhus i närheten är Reichstrat von Buhl och Weingut Christmann.
På söndagkvällen är det bara att styra kosan mot kvällsflyget för att landa på Skavsta 23.30. Gute reise!
Igår bakade jag och min fru scones som vi åt med ost, lyxig engelsk marmelad och te. Vi avslutade måltiden med att dela på en apelsin. Jag slänger in en klyfta i munnen och tuggar på som vanligt. Plötsligt får jag panik. Jag kan inte andas! Apelsinen som visar sig vara god är ganska träig och delade sig inte som en normal apelsin gör när man tuggar den och den är redan långt ner i min hals. Min kräkreflex jobbar för fullt och tänker jag att förutom att dunkna i en vattenpöl så är nog detta det löjligaste sättet att dö på. Dessutom är det skitsvårt att göra sig förstådd, det gäller bara att vifta med armarna för fulla muggar och peka på halsen. Lyckligtvis så klarade jag att fiska upp de 20 cm långa apelsinslamserna ur halsen själv precis innan min fru skulle sätta igång och praktisera Heimlich manövern. All mat kommer i forsättningen att tuggas minst 50 gånger och nästa gång jag är sugen på en apelsin så blir det i form av juice.
“Har du gått på toa, det kommer att dröja innan du kan gå på toaletten igen.”
“Är du säker att du inte är kissnödig?”
Inte helt ovanliga föräldrakommentarer fällda både av omtanke för barnet men även för sig själv. Vad få vet är att dessa ständiga förfrågningar kan ge men för livet. Precis som alla beteenden så lär sig barnet att ytterdörren betyder kissnödig. Genom att dessutom tvingas kissa utan att vara kissnödig stressar urinblåsan så att den ger kissnödighetssignaler betydlig oftare än den behöver. Så vad blir då resultatet av detta tjat? Jo inom sjukvården kallas det Nyckelhålsinkontinens och precis som de flesta felaktigt inlära beteenden kan kognitiv beteendeterapi bota syndromet.
Nyckelhålsinkontinens innebär helt enkelt att den drabbade personen blir kissnödig så fort den ska gå hemifrån eller akut kissnödig så fort den närmar sig hemmet. Sättet att bota Nyckelhålsinkontinens är ganska enkelt. Om du inte är kissnödig när du går hemifrån så kissa inte, när du närmare dig hemmet och omedelbart blir kissnödig så tvinga dig att vända med hissen eller ta en extra vända på gatan. Till slut kan hjärnspöket ge med sig. Så snälla föräldrar, låt denna sjukdom för alltid försvinna. Sluta fråga era barn om de inte ska kissa en gång till för säkerhetsskull. Lös kisseriet när det behövs istället!
Punschapan tipsar! För dig som vill veta mer om överaktiv blåsa eller för dig som vill beställa en toakarta så att du slipper plåga ditt barn: www.overaktivblasa.nu
Vad är det med tyskar och nakenhet? Att nudistbaden invaderas av tyskarna är ju inte direkt någon nyhet. Men ett besök på en tysk spa-avdelning ger helt nya dimensioner på tysk nakenhet. Jag besökte jag för ett tag sedan ett badhus i München. Badhuset hade även en bastuavdelning. Underbart, tänkte jag.
Redan vid ingången till bastuavdelningen började det kännas konstigt. Där satt en badvakt med uppgift att skrika åt folk att ta av sig badkläderna. Här var det naket som gällde! Och det var det verkligen. Det är sällan nakenhet känns påklätt men just så kändes det. De övriga besökarna gick omkring som om de iklätt sig sin livs kostym. Allt kändes märkligt på ett påtagligt naket och onaturligt sätt.
Ja, ja men nu ska vi basta, tänkte jag. Och bastuurvalet var det inget fel på. Det fanns 65-graders bastu och 70 och 80 och 85 grader. Här var det tysk precision som gällde. Vi smög in i 70 graders bastun som doftade starkt av eukalyptus. Jag drog handduken tätare omkring mig som för att skydda mig mot den genomträngande nakenheten.
I samma ögonblick slogs bastudörren upp och in klev bastumannen. Då visste jag förstås inte vad en bastuman var men nu vet jag. Det första bastumannen gjorde var att skrika: FÖTTERNA PÅ HANDDUKEN. Ja just jag inget ohygieniskt snuskande här inte. Nej här skulle det vara rent naket. När alla fötter (även mina) prydligt placerats på handduken startade föreställningen. Bastumannen tog först fram vattenhinken och slog med en storslagen gest en skopa vatten på det eukalyptusbeströdda bastuaggregatet. När sedan ångan började stiga i en klar rökpelare tog han sin handduk och snurrade över huvudet i luften för att sprida ångan över hela bastun. Sedan var han klar. Skönt tänkte jag i samma sekund som mina bastugrannar började applådera. Det var en riktig charterapplåd. Och medan applåderna rasade i 70-graders bastun så lämnade bastumannen arenan. Nu var det ångfritt i 15 min till nästa framträdande.
Jag var stum av förundran. Hur kan ett land lyckas organisera sönder en bastuupplevelse och hur kan nakenhet vara så uppklädd? Jag är glad över den skandinaviska nakenslappheten och att det är upp till var och en att försöka få kontrollen över vattenskopan och vara sin egen bastuman!
Jag och mina vänner försökte tidigare bräcka varandra med att spela “världens bästa låt ever” på de sena efterfesterna. Nu är det sjukaste Youtube-klippet som gäller. Med tusentals webbplatser med listor på sjuka klipp med rumänskor som inte kan sjunga på engelska eller inslag från sadistiska japanska lekprogram så brukar det inte vara något problem att gå fel. Jag har däremot inte hittat någon bra webbplats som listar filmer med bra så funkar det-material. För Youtube är mer än bara skoj.
Jag använder mig av Youtube, när jag blir osäker på hur man knyter en dubbel Windsor, eller hur man bäst rullar sushi. Därför tänkte jag dela med mig av några nyttiga(?) så funkar det filmer. Kommentera gärna om du har någon bra så funkar det film på lager.
Semestern bjöd på underbara veckor i södra Frankrike. Tillsammans med maken, prinsen och prinsens gudfar varvades sol och bad med utflykter i hyrbilen. Med på resan var även GPS-en som visade sig bli en inflytelserik passagerare. Med maskinen i framsätet så försvann tydligen den egna beslutsrätten.
“Men det här är ju inte den rätta vägen, vi ska ju åka på andra sidan lagunen”, gnällde jag från baksätet.”Vi ska åka mot de andra skyltarna”. “Men borde vi inte åka via Carcassonne för att komma till Toulouse, de verkar ju jättekonstigt att åka rätt över bergen.”
Men min åsikt stod i tuff konkurrens mot den allsmäktigen GPS-en. Den navigerar ju minsann mot satelliter medan jag styrs av hjärtat och mitt kassa lokalsinne. Och från framsätet fick jag kalla handen. “Nu har den valt den här vägen så då är det bäst att vi kör så.” “Den visar ju den kortaste vägen, så den här vägen är säkert den snabbaste.” Så medan jag tjurat i baksätet har vi åkt smala serpentinvägar genom bergsmassiv, prinsens gudfar har nästan missat sitt flyg för att 20 mil helt plötsligt tog 4 timmar att köra, vi har åkt samma väg fram och tillbaka utan att vara den avsedda resvägen en endaste gång. Men vad vet jag? En GPS vet ju tydligen alltid bäst.
Jag är inte pappa ännu, men har börjat slänga mig med så kallade pappaskämt (oneliners i tid och otid så fort en chans ges att vara fyndig). Jag har funderat mycket över mitt nya beteende och undrar om pappaskämt är någon form av manlig biologisk klocka.
“Älskling, om du fick välja mellan att jag var fet och rökfri eller smal och rökte, vad skulle du välja då?”
“Smal och rökte, men du ska sluta röka, så sluta tönta dig!”
Ungefär så låter det vid köksbordet hemma hos mig just nu eftersom jag håller på att sluta röka, något som jag försöker göra ungefär två gånger per år (utan att lyckas). Just nu går det ganska bra trots humörsvängningar och abstinensbesvär.
Eftersom röka eller icke röka snurrar i mitt huvud 24/7 så tänkte jag sammanställa en lista med för och nackdelar med att vara rökfri.
Fördelar
Mat smakar godare.
Jag kommer bli miljonär om jag sparar alla pengar jag spenderar på rökning.
Jag kommer leva tills jag blir 100 år minst.
Jag slipper höra “fy fan vad du luktar rök” när jag pussar min fru direkt efter jag har rökt.
Jag kommer bli grym på tv-spel, bokläsning och städning.
Nackdelar
Folk luktar rätt mycket och illa.
Jag inbillar mig att Ickerökare har inte samma gemenskap som rökare, (möjligtvis hundägare).
Svårt att ta naturliga pauser på jobbet när jag inte röker.
Rökfri och använda cykelhjälm är inte direkt punk, snarare Maud Olofsson
Just nu är det sjukt jobbigt, både för mig och min omgivning, men Jag kommer göra allt för att försöka förbli rökfri. Lämna gärna en kommentar om du har några råd på hur man håller sig rökfri utan att bli en tråkmåns.
Hetro i Bandhagen är en socialrealistisk serie tecknad av Sofia Olsson. Punschapan gillar serien skarpt eftersom att den klockrent skildrar vardagen i ett hetroförhållande. Serien publiceras bland annat i seriemagasinet Hjälp. Smakprov på Hetro i Bandhagen och andra serier av Sofia hittar du här.
Kramar är tydligen det nya handslaget i Sverige efter att man har träffats mer än två gånger. Detta gäller inte bara privat utan även med kunder på jobbet. Jag tycker om att kramas, men då ska det vara en äkta kram och inte en hejhejhurärdetmeddigkram.
Jag vet inte var den “nya” kramen kommer ifrån, men det är förmodligen något franskt. Hursomhelst så blir jag helt ställd när det är dags att kramas med någon som jag har träffat två, tre gånger. Men det är väl bara att vänja sig, tydligen är kramen här för att stanna, men jag föredrar fortfarande ett fast handslag.
Mitt hjärta blir varmt när jag tänker på alla vardagshjältar som tycker det är självklart att göra en insats för sina medmänniskor utan någon tanke på egenvinning. Idag vill jag hylla vännen M. Hon har ställt upp med kropp och själ, bokstavligt talat. Några vänner var tvungna att bidra med en äggdonator till registret för att själva kunna få en donation. Självklart tyckte M och underkastade sig en omfattande hormonbehandling så att ett dussintal ägg kunde plockas ut för donation. Hennes vänner fick i sin tur ägg av en annan donator och det hela resulterade i två hett efterlängtade underverk. Jag är full av beundran, vad skulle världen göra sig utan dessa vardagshjältar?
Det sägs att en kvinna söker en man som liknar hennes far. Det ska kanske inge trygghet? Personligen tror jag att det är nonsens. Möjligtvis var det så när fadern fick välja dotterns gemål. Han ville väl ha någon som liknade honom själv. Snarare tror jag att man söker en gemål så olik ens pappa som möjligt. Av ren självbevarelsedrift och för att förbättra de genetiska förutsättningarna. Missförstå mig rätt, jag älskar min pappa men jag skulle aldrig kunna leva med honom. Låt mig exemplifiera med en autentisk dialog!
“Älskling har du sett pappersinsamlingen?”
“Ja, jag kastade den igår!”
“Va sa du!!!! Har du kastat pappersinsamlingen?”
“Jaaa??”
“Men den skulle ju jag ha”
Att min mor överhuvudtaget ens besvärar sig med att besvara denna dialog gör henne till dagens hjältinna. Och jag lovar mig själv att jag och maken ska börja i samtalsterapi om vi någonsin strandar i en liknande situation.
För varje dag som går så får jag höra av mina medarbetare att jag är en gubbe i en 29-årings kropp. Därför har jag sammanställt en lista över några saker som karaktäriserar en gubbe.
Kan se skillnad på olika fåglar
Stör sig på folk som cyklar på trottoaren eller mot enkelriktat
Gillar mat som stekt strömming med potatismos
Tycker att väder och väderfenomen faktiskt är ganska intressant
Önskar sig endast “lugn och ro” i födelsedagspresent
Har verktyg för flera tusen utan att vara hantverkare
Upptäcka att med en varm vinterjacka och långkalsonger så fryser man inte
Tycker att Volvo V70 är en ganska praktisk bil
Gillar att gå runt i tofflor och morgonrock
Det som talar för att jag inte är en gubbe (trodde jag) är att jag gillar att spela tvspel, men så läste jag att de som köper mest tvspel är män i åldern 30-35! Så det är väl bara att omfamna gubben med öppna armar!
Midsommar har varit underbar och erbjudit ovärderlig tid men vänner och familj. Ändå var det med en suck av lättnad som dörren till egna lägenheten stängdes bakom mig. Äntligen kunde jag koppla av. Prinsen är nu en högst företagsam ett och halvåring. Det går undan i svängarna och motgångar hanteras på enklaste sätt. Undanröj dem!!! Struntsamma om det är kristallvaser som står i vägen eller om det är mat som inte ska ner i magen. Han vet att det är regelvidrigt och visar det tydligt genom att skrika “nej, nej bara titta” under sina korståg. I spillrorna av hans framfart kryper jag och maken, sopandes glasskärvor, torkandes potatisbitar från tapeter och filmjölk från tavlorna samtidigt mumlandes bönemattor av ursäkter.
Gårdagens frukost krönte helgens aktiviteter. Först föstes grötskålen med hallon och blåbär resolut av bordet och resulterade i blåbärsfläckar på väggar, matta och övriga matrummet. Medan jag sanerar matrummet ser jag i ögonvrån hur maken kämpar med sitt projekt. Att re-organisera en lövhög på golvet som antagligen utgjort en brudbukett eller någon annan jubileumsbukett. Myrten rasar bra när det är torrt. Under tiden sitter värdparet och ser med matta ögon på sitt raserade hem.
Mitt nya intresse att återrekonstruera hem efter katastrofer har gett mig oväntade kunskaper i ämnet fläckborttagning. Blåbärsfläckar får inte gnos in, de ska lösas upp med ljummet vatten. Lösa - dutttorka, lösa - duttorka. Tefläckar kan lösas upp med varm mjölk. Stearin på mattor fryses ned med is och skrapas bort. Magiskt! Nina Yunkers är drottningen på området, hennes fläckbok Ninas Goda råd är min husbibel. Med den och mina bönemattor överlever jag vardagen!
“Du borde kolla upp det där”. Hur många gångar har man inte hört den av någon i sin närhet, oftast så är det någon leverfläck eller liknande som inte ser ut som det borde. Väl hos läkaren efter flera veckors ångest så får man höra: “Allt är normalt och du behöver inte vara orolig”. Därför drar jag mig från att besöka sjukhuset eller vårdcentralen om jag inte är döende eller blöder väldigt mycket. Det är i alla fall den officiella förklaringen. Sanningen är att jag är livrädd. Rädd för att få höra: “Sorry, du har bara två månader kvar”. Då är det bättre att dö knallfall. Men ungefär var fjärde år brukar jag trotsa min rädsla och göra en 10000 milservice (en riktig hälsoundersökning). Domen brukar lyda: “Du har imponerande värden, fortsätt som vanligt men rök gärna lite mindre”. Tjohoo! Nu är det bara fyra år av ångest till nästa hälsoundersökning.
Kroppen reagerar på graviditet som om den blivit invaderad av främmande varelser, vilket den på sätt och vis har gjort. Min kropp hade rustat sig för krig och påbörjade attacken med en svampinfektion. Det är tydligen en vanlig attack så min kropp var visst inte så fantasifull. Så jag stegade iväg till Apoteket för att tämja min kropp och bota svampskogen. Står och funderar över alla valmöjligheter framför hyllan, ska jag falla för reklamen och välja svindyra Pervicil eller gå på budgetvarianterna som säkert håller ett lägre pris för att de inte lägger 10 miljoner på reklam. Hmmm svåra val. Brevid mig står två tonårstjejer, plötsligt känner jag deras blickar bränna i ryggen. Jag sneglar åt deras håll. Rackarungarna står minsann och ger mig menande blickar. Nu får de mitt fulla intresse, vilket avbryter deras pikande och de återgår till deras egen shopping. Som består av dagenefterpiller. “Hmm vilket ska jag välja det som jag såg reklam för i Frida eller det som Sara tog förra veckan.” Alla dessa val.
Men jag är förfärad av mina medsystrar. De tycker på fullaste allvar att det är normalare att köpa dagenefterpiller än svampsalva. Vad är det med dagens ungdom? Dessutom ska kvinnor hålla ihop, svampsalva blir inte roligare att lägga pengar på om man dessutom ska få menande blickar. Jag rycker åt mig budgetvarianten och stövlar fram till kassan. På vägen ut hejdar jag mig från att skrika: Jag hade åtminstone planerat att bli gravid! Jag vill ju inte uppfattas som en hormonragata.
Vännen T är fantastisk och de tycker självklart andra kvinnor också. Nu tycker jag inte att han är så fantastisk att jag vill ha sex med honom men det tycker många andra kvinnor. Många av dessa är vänner till mig. Det har sällan inneburit några problem, vi verkar sakna dramaqueengenen, men det har hänt att jag har känt mig lite för nära mina vänner. Som den gången när T nyligen hade behandlats för kondolym. Det fick alla veta och de som kände behov av det gick och testade sig. Men vännen S hade inte bott i Sverige under denna period så hon var lyckligt ovetande om de svidande vårtorna. Jag tyckte att hon borde få vetskap om smittorisken så jag försökte få T att närma sig temat under kvällens sillmiddag. Det gick så där. Så efter några snapsar så hade jag tröttnat på T:s oförmåga att närma sig ämnet och bestämde mig för att ta saken i egna händer. “T har inte DU något att berätta?” T sitter lika tyst som de övriga runt bordet. Till saken hör att samtliga av de övriga kvinnliga middagsgästerna haft sex med T. Tystnaden är nu så tjock att det går att skära i den med kniv. Till slut tröttnar C och tar till orda. “Jasså menar du att T haft kondylom, men det har väl varenda människa haft en släng av!” Tystnaden bröts, S blev informerad och snapsarna flödade åter.
Det var nog ganska kloka ord. Med tanke på att det finns 150 varianter av viruset och att alla inte är sexuellt överförbara så borde ju varje människa haft en släng av det. Men det hindrar ju inte att man ska skydda sig i alla fall. T är nu fri från sina besvär och attraherar fortfarande många kvinnor och jag har lärt mig att sprit och könssjukdomar inte hör ihop.
Förutom nyår så är nog midsommar en av de få högtider som det är helt ok att fira med sina vänner istället för föräldrar och syskon. Inte för att det är något större fel på familjen, men bara för att man är av samma kött och blod så betyder det inte att man per automatik har allt gemensamt.
Vänner har man valt med omsorg och vet säkert att man funkar tillsammans från stångdansen till sliriga gitarrkärleksförklaringar framåt småtimmarna. De funkar liksom genom hela racet. Tack för högtider tillsammans med den kärleksvalda familjen.
Always Ultra, Ultra Normal, Ultra Normal Plus, Ultra Long, Ultra Long Plus, Ultra Night, Always Maxi, Always Ultra Fresh och Always with Silk är bara varianterna från Always, sedan finns alla andra märken. Så det kan bara gå åt helvete när man blir ombedd att handla “vanliga bindor” på vägen hem. Har “vanliga bindor” två eller fyra droppar? Någon som vet?
brukar ju inte vara fallet när man talar om byst. Men när det handlar om mammografi så är det tydligen bättre ju mer tuttarna kavlas ihop mellan falsarna. Det ser lika sjukt ut som det låter.
Ja, när vännerna börjar drabbas av cancer så inser man att det är dags att hålla koll på knölarna. Nu är ju alla bröst knöliga men ibland är de liksom knöligare. Dags att gå och få dem checkade hos farbror doktorn. Kollade nätet och såg att Cityakuten har mammografi. Gick dit en morgon och tog en lapp, efter en halvtimme fick jag träffa en läkare som klämde på brösten. Från början var jag inte orolig, men så nickade han lite allvarligt och sa: Det här måste vi kolla. Va, det skulle ju inte vara något??? Fick sitta i ett nytt väntrum innan det var dags för själva kavlingen. Tänk hur det är hos tandläkaren: sjutusen slangar i munnen och så ska man prata om vädret! Tänk dig då hur man spänns fast i en maskin som stansar ihop brösten mellan två plastskivor. Det gör ont både i själen och i brösten. Och så ska man fortfarande prata om vädret! Men det var det värt när det efter en halvtimme kommer ett positivt negativt besked, bara några knöliga körtlar.
Så för er som har knöliga tuttar så vill jag varmt rekommendera Cityakuten, www.cityakuten.se. På några ynka timmar så gör de hela undersökningen som annars tar flera veckor. Dåliga besked bör komma snabbt och glada besked ska man absolut inte behöva vänta på. Nästa gång brösten känns knöliga så går jag dit igen!
CANCER. Ett ganska läskigt ord som alla kan relatera till. Oftast någon eller några generationer bort. Men nu är den här. Inom loppet av tre månader hade H, A och E fått sina besked. A dessutom i samband med att sitt graviditetsbesked. Sedan blev det operationer och behandlingar. Vara ifrån familjen under långa perioder för att strålas, lämna ifrån sig lillpluttan med ömmande amningsbröst för att istället fira med en radioaktivcoctail. För E löd domen att endera ta bort hela livmodern eller sikta på en överlevnadschans på 10%. Kanske inte så svårt val just i den stunden, men det ger konsekvenser för livet.
För oss omkring innebär det väntan, oro och vända ut och in på sig själv för att säga de rätta orden. Men som tur är står de sjuka för det kloka. De pratar sjukdom när de känner för det och med dem som de känner erbjuder den dialog de önskar. Den övriga tiden pratar vi om annat. Och helt plötsligt är den mörka tiden förbi. Alla tre får sina friskbesked och E firar med att tatuera en OK-stämpel på rumpan. Sedan går de alla tre vidare med livet, kloka och med en insikt om livets skörhet.
Stefan Einhorn har skrivit Lilla boken om cancer (Cancerfonden 1992). Tror inte att den går att beställa längre men Cancerfonden borde absolut göra en nyutgåva på denna bok. Den tar udden av cancer som en dödsdom och beskriver den istället som den folksjukdom den är. Många kommer att drabbas av en släng av cancer, de flesta kommer att dö av andra orsaker. På Einhornskt vis förklarar den på ett sakligt och pedagogiskt sätt uppkomsten av cancer och hur den botas. Tur att vi begåvats med världens främsta cancerfamilj! Nu är inte jag rädd längre, cancer är ju bara en del av livet.
American Elf är en dagbok skriven i serieform. Sedan 1998 kan man följa James Kochalkas liv som rockstjäna, serietecknare och pappa. De dagliga stripparna kan beskådas på www.americanelf.com eller samlade i bokform.
Fyller tretti och livet ändras för hela vänkretsen. Inte på grund av mig utan det gör visst det när man blir tretti. Det blir inte så polerat längre. Nu kommer det in andra element; giftermål, barnafödande, skilsmässor, cancer och allt annat som gör att livet inte bara flyter på längre. Skrämmande till viss del, underbart till den större delen.
